Älskade söndag
Åh vad jag älskar att vakna upp och känna att man är på bra humör.
Var så himla nere för några månader sen att det kändes jobbigt att bara vakna,
men nu vaknar jag de flesta dagar upp med så mycket lycka i min kropp , och det är underbart.
Klart jag har mycket jobbiga stunder också, men jag har lärt mig uppskatta alla glada stunder jag har.
Jag tänker positivare, ser fram emot saker mer, uppskattar allt och är tacksam för minsta lilla.
Vet ni? Jag tror faktiskt det här ska bli bra. Jag vet att jag kommer ta mig igenom det här också.
Jag känner mig stundvis starkare än någonsin förut.
Jag har stunder och ibland tillochmed dagar då jag är rädd, har ångest och bara gråter.
Men jag tar nya tag nästa dag och peppar mig med att se hur långt jag kommit.
Hur mycket jag redan tagit tillbaka av ätstörningen och hur mycket jag ännu har kvar att upptäcka.
Vet ni , jag kan äta ris igen, jag kan kramas igen, jag kan umgås med mina vänner igen,
jag kan dansa i mitt rum igen, jag sjunger med till musik igen och så mycket mer som jag inte gjort på länge.
Snart får jag börja göra allt det jag vill igen.
Snart får jag göra det ätstörningen tagit ifrån mig igen.
Träna, resa, äta när och vad jag vill , festa, orka stanna uppe sent , ha vad jag vill för kläder och så mycket mera.
Jag längtar så hiskeligt mycket.
Osminkad, sunkig, frysande, tråkig men lycklig bild på mig.
du är så stark jonna! det är jätteroligt att läsa om hur du känner dig bättre, kämpa vidare, anorexia ain't got nothing on you!