.
Sitter vid köksbordet, väntar och bävar att klockan ska bli slagen och det är dags för kvällsmat och att sedan få gå och sova. Orkar inte med skolan, orkar inte vara social, har inte lust med nåt känns det som.
Då jag är med honom, med mina närmaste vänner eller på gym då känns det ganska bra. Men där emellan känns det som att det lilla russin till själ som finns kvar, skrumpnar mer och mer.
Jag orkar inte blogga egentligen, ville bara få ut lite av det jag inte säger( utan att störa och besvära för mycket folk på instagram/snap) En yttepytte liten del av det jag inte säger. För det är mycket.
Jo förresten, jag är på sjukhus tre dagar i veckan nu. Gör allt för att slippa undan, men hamnar dit iallafall.
Tårarna är nära, då min hjärna inte ens klarar av att komponera ett bra inlägg till er.
Bilden i slutet är så talande. Jag hoppas verkligen att det går framåt och att du får slippa må dåligt snart <3