Som det blev...

Allmänt, Deep, Personligt, tankar, ätstörning, ångest / Permalink / 6
 
 
 
 
Hej!
Jag har varken haft lust eller ork att blogga.
Vet egentligen inte varför jag bloggar nu heller. Tänker att jag eller nån annan kanske nångång i framtiden vill läsa, och då kan det ju vara nice om det finns nåt att läsa.
Ni är ändå några läsare kvar fast jag inte skrivit.
 
Rubriken säger så mycket, men ändå ingenting. 
Som det blev... livet mitt.
För tillfället ligger jag på sjukhus. Pga anorexin.
Min lever, njurar och hela kroppen höll på att bryta ihop och jag blev ofrivilligt tvingad till akuten för snart två veckor sen och där bestämdes det att jag skulle tas in. Jag fick massor massor med vätska och näring via dropp till en början, för att hålla mig vid liv har jag förstått. Sen sattes en mag/nässond in och jag fick näring genom den i ca. en vecka. Det gjorde ont och var obehagligt, både fysiskt och psykiskt. Men även detta har jag förstått var för att hålla mig vid liv. 
 
Tankarna var, har varit, är och kommer att vara svåra. För nån dag sen fick jag ta bort sonden och blev tvungen/fick lov att börja äta vanlig mat igen. Känslorna svämmade över. Spänning, rädsla, vemod, tvivel, glädje, hopp och hopplöshet över att själv behöva föra gaffeln till munnen. 
 
Vissa stunder är jag SÅ motiverad och hoppfull och har stora planer för framtiden. Och de stunderna har inte alls funnits på senaste tiden. Men ibland krälar något annat fram i mitt huvud och jag känner mig lika mörk och tom som jag är van vid. Dock tar jag vara på alla stunder, dåliga som bra, och känner in dem. För att känna in är viktigt.
Analysera, begrunda, känna in. Ibland bara låta en tanke komma och lämna lika snabbt igen.
 
Jag firar alltså min midsommar i en sjukhusbädd på avdelning E5 på Vasa central sjukhus. Jag hade velat fira den på annat sätt men vet ni vad? Jag har tak över huvudet, jag har korsord/tv/garn/dator/poddar/pennor/papper (osv), jag får näring, jag får besök vid varje besökstid av nära och kära, jag har hunnit tänka och vila massor och jag har tillochmed havsutsikt. 
Det finns så mycket att vara tacksam över, åtminstone försöka. Men det är svårt.
Det är rent ut sagt åt helvete just nu, men det kunde ha varit värre.
 
Jag tog studenten för nån vecka sen också. Vill ni se bilder av det? Kommer säkert ett inlägg sen hur som helst. För att få tiden att gå lite fortare. 
 
Ta hand om er!

.

Allmänt, Deep, Personligt, tankar, ätstörning, ångest / Permalink / 1
Sitter vid köksbordet, väntar och bävar att klockan ska bli slagen och det är dags för kvällsmat och att sedan få gå och sova. Orkar inte med skolan, orkar inte vara social, har inte lust med nåt känns det som. 
 
Då jag är med honom, med mina närmaste vänner eller på gym då känns det ganska bra. Men där emellan  känns det som att det lilla russin till själ som finns kvar, skrumpnar mer och mer. 
 
Jag orkar inte blogga egentligen, ville bara få ut lite av det jag inte säger( utan att störa och besvära för mycket folk på instagram/snap) En yttepytte liten del av det jag inte säger. För det är mycket.
 
Jo förresten, jag är på sjukhus tre dagar i veckan nu. Gör allt för att slippa undan, men hamnar dit iallafall.
 
Tårarna är nära, då min hjärna inte ens klarar av att komponera ett bra inlägg till er.
 
(null)
 

Det blev inte som planerat, men helt som det skulle.

Allmänt, Personligt, vänner / Permalink / 0
 
Oj kära läsare, låt mig berätta om min lördag.
 
För 2 år sedan hade jag ännu planerat att 3 juni 2017 skulle vara dagen jag tog studenten.
Dagen jag skulle ha gått alla kurser, fått min ros och och min mössa på huvudet.
Men efter en tid insåg jag att pga alla sjukhusvistelser, skulle jag inte hinna det på 3 år.
Jag valde därför att ta gymnasiet på fyra läsår.
 
I lördags satt jag därför inte i stolraderna som var reserverade för abi-17.
Istället satt jag på första raden och beundrade dessa vacka människor. 
Ögonen brände av tårarna jag inte släppte ut.
Vad jag kommer sakna er alla. 
Inte förrän nu har jag insett hur härliga årskurs vi egentligen varit.
Grattis iallafall och lycka till alla nyutexaminerade!
 
På lördag förmiddag deltog jag alltså i skolavslutningen och dimissionen.
Efteråt var det 19 studenter som skulle ha sin ros.
Jag hann med 10, men det var väntat.
Efter allt studentfirande, for jag hem och åt med mamma.
Sen var det dags att göra sig klar för utgång för att fira studenter och sommarlov.
 
Hanna och jag träffades och förberedde oss för kvällen. Var härligt att prata med henne efter en lång tid.
Vid ca.21 tiden bestämde vi oss att åka in till stan, där vi möttes av LÅNGA bar-köer.
Vi ställde oss iallafall i en.
Innan kvällen var slut, hade jag entrat 3 stycken olika barer och klockan var ...2 ?(kan ha helt fel men aaja)
Jag hämtade min jacka och bestämde mig att ta ett sista varv till baren där jag visste att han skulle vara.
Vi möttes i dörren och pratade en stund.
Tog därefter följe med honom och hans vän, och gick mot en pizzeria eftersom killarna var hungriga.
Efteråt slog det mig att min telefon snart skulle slockna, och jag hade ingen skjuts hem.
 
Resten är historia, som jag håller för mig själv.
De finaste minnena behöver man inte dela med sig av, de är finare då.
 
Jag kom iallafall hem igår på förmiddagen, och sov en stund och gjorde mig klar för jobb.
Jobbade kväll och somnade nästan genast jag kom hem igen.
 
Det är fint med fina kvällar med underbara människor, eller hur?
 
Till top