Som det blev...

Allmänt, Deep, Personligt, tankar, ätstörning, ångest / Permalink / 6
 
 
 
 
Hej!
Jag har varken haft lust eller ork att blogga.
Vet egentligen inte varför jag bloggar nu heller. Tänker att jag eller nån annan kanske nångång i framtiden vill läsa, och då kan det ju vara nice om det finns nåt att läsa.
Ni är ändå några läsare kvar fast jag inte skrivit.
 
Rubriken säger så mycket, men ändå ingenting. 
Som det blev... livet mitt.
För tillfället ligger jag på sjukhus. Pga anorexin.
Min lever, njurar och hela kroppen höll på att bryta ihop och jag blev ofrivilligt tvingad till akuten för snart två veckor sen och där bestämdes det att jag skulle tas in. Jag fick massor massor med vätska och näring via dropp till en början, för att hålla mig vid liv har jag förstått. Sen sattes en mag/nässond in och jag fick näring genom den i ca. en vecka. Det gjorde ont och var obehagligt, både fysiskt och psykiskt. Men även detta har jag förstått var för att hålla mig vid liv. 
 
Tankarna var, har varit, är och kommer att vara svåra. För nån dag sen fick jag ta bort sonden och blev tvungen/fick lov att börja äta vanlig mat igen. Känslorna svämmade över. Spänning, rädsla, vemod, tvivel, glädje, hopp och hopplöshet över att själv behöva föra gaffeln till munnen. 
 
Vissa stunder är jag SÅ motiverad och hoppfull och har stora planer för framtiden. Och de stunderna har inte alls funnits på senaste tiden. Men ibland krälar något annat fram i mitt huvud och jag känner mig lika mörk och tom som jag är van vid. Dock tar jag vara på alla stunder, dåliga som bra, och känner in dem. För att känna in är viktigt.
Analysera, begrunda, känna in. Ibland bara låta en tanke komma och lämna lika snabbt igen.
 
Jag firar alltså min midsommar i en sjukhusbädd på avdelning E5 på Vasa central sjukhus. Jag hade velat fira den på annat sätt men vet ni vad? Jag har tak över huvudet, jag har korsord/tv/garn/dator/poddar/pennor/papper (osv), jag får näring, jag får besök vid varje besökstid av nära och kära, jag har hunnit tänka och vila massor och jag har tillochmed havsutsikt. 
Det finns så mycket att vara tacksam över, åtminstone försöka. Men det är svårt.
Det är rent ut sagt åt helvete just nu, men det kunde ha varit värre.
 
Jag tog studenten för nån vecka sen också. Vill ni se bilder av det? Kommer säkert ett inlägg sen hur som helst. För att få tiden att gå lite fortare. 
 
Ta hand om er!

.

Allmänt, Deep, Personligt, tankar, ätstörning, ångest / Permalink / 1
Sitter vid köksbordet, väntar och bävar att klockan ska bli slagen och det är dags för kvällsmat och att sedan få gå och sova. Orkar inte med skolan, orkar inte vara social, har inte lust med nåt känns det som. 
 
Då jag är med honom, med mina närmaste vänner eller på gym då känns det ganska bra. Men där emellan  känns det som att det lilla russin till själ som finns kvar, skrumpnar mer och mer. 
 
Jag orkar inte blogga egentligen, ville bara få ut lite av det jag inte säger( utan att störa och besvära för mycket folk på instagram/snap) En yttepytte liten del av det jag inte säger. För det är mycket.
 
Jo förresten, jag är på sjukhus tre dagar i veckan nu. Gör allt för att slippa undan, men hamnar dit iallafall.
 
Tårarna är nära, då min hjärna inte ens klarar av att komponera ett bra inlägg till er.
 
(null)
 

13 Saker som stör mig

Allmänt, tankar, tönteri / Permalink / 3
 
1. Folk som kör om mig då jag kör i högsta tillåtna hastighet.
Sitter alltid och surar i bilen då jag kör 50, på 50-område OCH SÅ KÖR NÅN JÄKEL OM. Tills jag kör bredvid dom vid nästa trafikljus (: (: (:
 
2. Folk som använder en och samma maskin på gymmet hur länge som helst.
Om man vill springa en timme på löpmattan, kan man väl dela upp det i omgångar
ELLER HOW ABOUT SPRINGA UTOMHUS???
 
3. Hur smutsig min bil är.
Sandig, lerig, geggig. USCH.
 
4. Det faktum att jag inte kan tvätta den för det är för kallt ute.
Det var ju varmare för nån dag sen, men då hann jag inte. Idag skulle jag ha tid, men det är -5 grader (: (:
 
5. Kläder som låtsas vara en storlek dom inte är. Typ en xs som är helt hänging och en XL som är spänd.
Och att inte kunna köpa kläder enligt storlek eftersom det är olika, inte bara i olika butiker utan på olika plagg.
 
6. Att mitt interna skol-wifi inte fungerar.
Det har det inte gjort hela 2016 + 2017 hittills, och ingen vet vad som är problemet.
 
7. Att bensin kostar nästan 1,60 €/liter.
Då man tankar för 20 € och mätaren knappt ändras.
 
8. Då blyet i pennan brakar av/tar slut mitt i ett skriv-flow.
Och så hittar man ingen vässare eller nytt stift.
 
9. Att ha ångest för att man vet att man kan få ångest.
Tänk så får jag ångest. Nu får jag ångest. Nej jag får inte ångest. Jo. Nej. Jo. Nej. Okej försent.
 
10. Hur mycket jag låter dig ta energi av mig.
Undermedvetet betyder du väl för mucket för mig.
 
11. Mitt lillfinger.
Som är böjt. Och värker. Och inte låter sig hittas något fel på.
 
12. HVC's telefontider.
Jag och andra är ofta lite upptagna med jobb och sånt mitt på dagen, men det är bagateller.
 
13. Då man är både kissnödig och törstig samtidigt.
Vad göra först liksom? Törsta sönder, men inte vara kissnödig? Eller kissa på sig, men inte vara törstig längre?
 
Till top