13 Saker som stör mig

Allmänt, tankar, tönteri / Permalink / 3
 
1. Folk som kör om mig då jag kör i högsta tillåtna hastighet.
Sitter alltid och surar i bilen då jag kör 50, på 50-område OCH SÅ KÖR NÅN JÄKEL OM. Tills jag kör bredvid dom vid nästa trafikljus (: (: (:
 
2. Folk som använder en och samma maskin på gymmet hur länge som helst.
Om man vill springa en timme på löpmattan, kan man väl dela upp det i omgångar
ELLER HOW ABOUT SPRINGA UTOMHUS???
 
3. Hur smutsig min bil är.
Sandig, lerig, geggig. USCH.
 
4. Det faktum att jag inte kan tvätta den för det är för kallt ute.
Det var ju varmare för nån dag sen, men då hann jag inte. Idag skulle jag ha tid, men det är -5 grader (: (:
 
5. Kläder som låtsas vara en storlek dom inte är. Typ en xs som är helt hänging och en XL som är spänd.
Och att inte kunna köpa kläder enligt storlek eftersom det är olika, inte bara i olika butiker utan på olika plagg.
 
6. Att mitt interna skol-wifi inte fungerar.
Det har det inte gjort hela 2016 + 2017 hittills, och ingen vet vad som är problemet.
 
7. Att bensin kostar nästan 1,60 €/liter.
Då man tankar för 20 € och mätaren knappt ändras.
 
8. Då blyet i pennan brakar av/tar slut mitt i ett skriv-flow.
Och så hittar man ingen vässare eller nytt stift.
 
9. Att ha ångest för att man vet att man kan få ångest.
Tänk så får jag ångest. Nu får jag ångest. Nej jag får inte ångest. Jo. Nej. Jo. Nej. Okej försent.
 
10. Hur mycket jag låter dig ta energi av mig.
Undermedvetet betyder du väl för mucket för mig.
 
11. Mitt lillfinger.
Som är böjt. Och värker. Och inte låter sig hittas något fel på.
 
12. HVC's telefontider.
Jag och andra är ofta lite upptagna med jobb och sånt mitt på dagen, men det är bagateller.
 
13. Då man är både kissnödig och törstig samtidigt.
Vad göra först liksom? Törsta sönder, men inte vara kissnödig? Eller kissa på sig, men inte vara törstig längre?
 

över en timme

Allmänt, Deep, Personligt, inspiration, tankar, ätstörning / Permalink / 0
Oj var ska jag börja?
Jag höll min presentation idag.
Eller rättare sagt höll jag en hel lektion.
Det var så skönt att få prata, veta att jag lär ut något viktigt och se att folk suger i sig infon.
Jag bad mina klasskompisar ställa frågor på varsitt papper och jag fick så bra frågor.
Ni är ju för söta allihopa, fick massa pepp också tillbaka på pappren.
Ni gjorde min dag hörni<3
Jag gav upp namnet till bloggen så jag antar att nån av er som lyssnade idag, nu läser det här.
 
Efter dagens upplevelse vet jag att detta vill jag göra igen.
Det här ger så mycket för både mig och andra (hoppas jag).
Jag var så SJUKT nervös och var helt säker på att så fort jag skulle släppa bomben att jag har anorexi, skulle jag få massa kommentarer som "Aamen de syns ju int" eller "men du e frisk nu, right?"
Men jag fick inte det. 
Vi är en sån jäkla underbar generation hörni.
 
Dagens tro på mänskligheten, presenteras av hälsolära kurs 2.1.
 
 

Jag vill tatuera mig

Allmänt, tankar / Permalink / 1
 
 
Bloggen är alltför tyst, lite som jag för tillfället.
 
Jag tänkte iallafall berätta om en tatuering jag vill göra.
 
Sen jag kunde prata, typ, har jag och min morfar alltid sagt hejdå "nähdään".
Nähdään betyder ungefär "vi ses igen".
Min morfar är som jag tidigare nämnt en stor förebild för mig.
Han kan vara helt disträ ibland då jag träffar honom, men "nähdään" lägger alltid ett leende på våra läppar.
Genom hans sjukdom kommer han så småningom att glömma bort vem jag är.
Det kommer göra ont, men jag vet att nån gång, nånstans, kommer jag och morfar ses igen.
Och då kommer han minnas mig.
Han kommer vara frisk. Jag kommer vara frisk. 
Nähdään!
 
På samma plats kommer även alla andra som lämnat jorden att finnas.
Där kommer K, L, J, släkt och familj att kunna ses igen.
Alla friska. Alla glada.
Nähdään!
 
En ätstörning lämnar kvar hela livet. 
Trots att man är frisk kommer tankarna ändå att komma.
En dag hoppas jag att jag kan hälsa på tanken, och sen låta den gå igen.
Låta den dra åt helvete.
Nähdään!
 
Trots att det gått ganska länge nu sen jag skadat mig, finns tanken ändå där.
Hur skön lättnaden är efteråt.
Hur lätt det är att slippa undan på det sättet.
Utan att ta itu med problem, bara skada mig, sen låta ångesten pysa iväg.
För det mesta är nog motståndet i huvudet stort nog att inte göra.
Men ibland skulle en extra påminnelse på handleden behövas.
Ett litet "vi ses" för att visa att jag inte ska skada mig denna gång heller.
Nähdään!
 
 
 
 
Till top