Bussiga morfar.

/ Permalink / 2
Igår firade vi vår älskade morfar som fyllde 80 år. Morfar är mannen som alltid köpte torparbröd och kringlor och vid speciella tillfällen delade dem med mig. Han blandade sin "special-saft" som bestod av alla saftsorter som fanns i kylen hos mormor. Han gjorde "special-plättar" genom att lägga sylt i den och sen rulla runt gaffeln, och gav den till mig. Han visslade alltid till fåglarna. Han la alltid upp gungan i ett träd till sommaren, för där skulle vi ha den. Han läste samma bok om och om igen på min begäran, trots att jag kunde den utantill. Morfar var polis, snickare och släktforskare och lärde mig så mycket. Han är också halv-finsk och lärde mig därför en del finska. Bland annat "nähdään" som vi ännu säger.

Men sakta men säkert började min morfar förändras. Han föll och snubblade mycket. Han blev argare och minnet svek mer och mer. Så småningom fick min morfar diagnosen "Alzheimers". Och jag förstod inte innebörden. Jag var ganska liten då.

Nu förstår jag. Och morfar är inte samma morfar mera. Vissa stunder är han exakt som jag minns honom. Men ibland ser jag bara hur han försvinner. Och det gör ont. Han är ju där, jag ser ju honom, men han är inte där ändå.

Min morfar försvinner, trots att han alltid är där. Jag älskar min morfar, och han är en stor förebild för mig. Han har också svåra stunder, och har även haft förut. Och ibland gråter han,ibland är han arg. Och det är okej, för det gör dom glada stunderna så speciella. Jag blir så glad då han minns saker jag inte förväntat mig. 

Morfar är inte samma morfar mer. Men han är ändå min morfar, och han betyder massor för mig. 

#1 - - Teija Flygar :

Så vackert skrivet om Leo❤
Du uttrycker din kärlek, dina tankar och känslor så äkta och djupt.
Må väl Jonna💕Kram

#2 - - Solveig:

Det var så vackert och sant det du skrev.jag fällde en tår.kram .❤...solveig

Svar: kram ❤
Jonna

Till top