Bussiga morfar.
Men sakta men säkert började min morfar förändras. Han föll och snubblade mycket. Han blev argare och minnet svek mer och mer. Så småningom fick min morfar diagnosen "Alzheimers". Och jag förstod inte innebörden. Jag var ganska liten då.
Nu förstår jag. Och morfar är inte samma morfar mera. Vissa stunder är han exakt som jag minns honom. Men ibland ser jag bara hur han försvinner. Och det gör ont. Han är ju där, jag ser ju honom, men han är inte där ändå.
Min morfar försvinner, trots att han alltid är där. Jag älskar min morfar, och han är en stor förebild för mig. Han har också svåra stunder, och har även haft förut. Och ibland gråter han,ibland är han arg. Och det är okej, för det gör dom glada stunderna så speciella. Jag blir så glad då han minns saker jag inte förväntat mig.
Morfar är inte samma morfar mer. Men han är ändå min morfar, och han betyder massor för mig.
Så vackert skrivet om Leo❤
Du uttrycker din kärlek, dina tankar och känslor så äkta och djupt.
Må väl Jonna💕Kram