Om att sakna känslan, men inte kunna ta emot den
Ibland saknar jag känslan.
Känslan av att ha den där personen man riktigt tycker om.
Som man kan prata om allt och inget med.
Som man kan känna sig riktigt bekväm med, och ge sitt allt åt.
Som man kan mysa med och sen somna på hans arm.
Och jag är kapabel att skaffa mig en sån person.
Men jag måste inse att jag inte är redo.
Jag kan inte ta in någon i mitt liv före jag vet vad mitt liv innebär.
Jag måste hitta en stadig grund att stå på, före jag kan dela den med någon.
Om det kommer en dag då jag vågar dela mig själv med någon annan,
kommer personen att få så mycket kärlek. Så mycket kärlek som lagrats upp.
Och jag hoppas innnerligt att personen ifråga tar emot den och uppskattar den.
Jävlar vad bra skrivet !