http://jonnasdagbok.blogg.se/

 

De senaste dagarna har en diskussion om skolhälsovården uppstått till följd av intervjun jag gjorde i måndags.

Diskussionen handlar om huruvida skolhälsovården borde ha viktuppföljning i lågstadie ålder.

Jag har fått ta del av många olika synpunkter och erfarenheter.

 

 

 

 

 

 

 

Vissa anser att skolhälsovården i själva verket inte bestämmer så mycket själv, utan följer direktiv och regler från

"högre ställe".  Då är det ju förstås där problemet sitter, och vi måste nå dit, tyvärr blir enklaste vägen via just de enskilda skolhälsovårdarna. Men INGEN jag sett har nämnt enskilda namn, vilket man inte ska göra heller.

Så ingen hackar alltså på en ensam skolhälsovårdare, utan på skolhälsovården.

Vill upmärksamma detta, för INGEN ska känna sig mer utsatt än någon annan, det är inte mitt mål.

Jag har hört och läst om otaliga erfarenheter där elever i lågstadiet blivit uppmärksammade på sin vikt. Redan innan skolålder är många barn mycket medvetna om sitt utseende och sin vikt. I allt för tidig ålder blir barn bedömda enligt hur de ser ut.

Let's face it, det är så vår upfuckade värld fungerar.

MEN VARFÖR?

Ett barn som växer varje dag behöver mat. Lite extra hull är helt normalt och ska inte bantas bort innan man är färdigväxt och man själv kan välja om man vill eller inte. Att vara lite extra smal är också helt normalt,för man är inte färdigväxt. Om ett barn sedan ca.6 års ålder får höra vid varje vårdbesök att vikten är ett problem och hur det ska åtgärdas kommer det att sätta sig ganska hårt i den lilla själen. Vi blir lärda att lyssna på auktoriteter, såsom föräldrar, lärare, läkare osv. Varför skulle vi då inte lyssna på skolhälsovården?

 

I mitt fall blev jag hämtad flera gånger i veckan ur klassen av skolhälsovårdaren. Jag skämdes så av att bli utplockad inför kompisar, lärare och såna som kastat elaka kommentarer om min vikt. Jag fick avbryta min lektion , för min vikt var så mycket mer betydande. Jag fick beröm då viktkurvan pekade neråt, alltså om jag blivit längre eller om jag gått ner i vikt. Det var alltså mitt BMI som bedömdes då jag var mellan 6 och 12 år. Om jag kom till skolhälsovårdaren med ett sår, sjuk hals, feber eller vad som helst, togs min vikt på samma gång.Vilket gjorde mig medveten om vartenda kilo och vartenda gram. Vi fick remiss till sjukhuset, till avdelningen för viktproblem. Då mamma ifrågasatte om jag verkligen måste gå där, fick hon svaret : Ja, annars skriver vi i journalen att mamman vägrat vård. Så vi åkte till sjukhuset, där dom på första träffen sade :

"Men vad gör ni här? Så överviktig är du inte." Ett tag minns jag att jag blev tvungen att skriva matdagbok och skriva upp decilitrar, gram osv. Och varje måndag morgon skulle min vikt tas. Jag var ca 10 år då. 10 år.

Jag skulle aldrig diskutera vikt, längd och allra minst BMI med någon som går i lågstadiet, för dom är ju så små och behöver inte ha såna funderingar i sin ännu inte helt utvecklade kropp och hjärna. 

 

OM vikten minskar/ökar drastiskt bör den självklart kollas upp. Men ett barn som är i lågstadie-ålder har heller inte så stor inverkan på sin egen vikt. Varför inte prata med föräldrarna/vårdnadshavarna?

 

Jag har ju nog också haft bra erfarenheter inom skolhälsovården, och även hört om sådana.

Och massor med rosor till vårdare som faktiskt sköter sitt jobb professionellt och på ett vettigt sätt.

Jag skyller inte ätstörningen enbart på hur jag behandlades i lågstadiet, men det gav en mycket bra grund.

Jag vill få folk att inse att lågstadiebarn inte ska behöva oroa sig över sin vikt och sitt utseende som jag och många andra gör/gjorde. OM jag med min intrevju kan starta en diskussion om just viktuppföljning i lågstadiet är jag mer än lycklig. Nu sätter jag punkt, och låter fjärilseffekten sköta resten.

 

STYRKEKRAM!<3