Men alla andra får ju...
Jag känner mig som världens mest patetiska 17/18 åring nu.
Jag gick idag ut 2an i gymnasiet, och borde ju enligt normen vara full nu, eller åtminstone på nån fest.
Men nej.
Jag sitter på sommarstugan, in i en burrito av kläder.
Jag hade planer ikväll, men visste att de skulle ändå inte bli av pga bla ångest.
Sen diskuterade jag, mamma och pappa, och bestämde oss för att åka hit.
Jag ville stanna hemma, men i mitt tillstånd är det en dröm jag får glömma varje gång.
Det är tydligen "farligt" att jag är ensam.
Så här är jag.
Patetiska varelse.
För övrigt var det här jag hade min första ångestattack för ett par år sen.
Jag fattade inget då, men idag kan jag konstatera att det var ångest.
Ikväll ska vi iallafall gå i bastu och bara vara, vilket iochförsig är mysigt, men det finns massa annat jag hellre skulle vilja vara kapabel att genomföra på första sommarlovskvällen.
Men, det kommer mera sommarlov, och mera kvällar.
Jag borde väl egentligen tänka på min hälsa, och inte på vad jag vill.