Jag vill tatuera mig

Allmänt, tankar / Permalink / 1
 
 
Bloggen är alltför tyst, lite som jag för tillfället.
 
Jag tänkte iallafall berätta om en tatuering jag vill göra.
 
Sen jag kunde prata, typ, har jag och min morfar alltid sagt hejdå "nähdään".
Nähdään betyder ungefär "vi ses igen".
Min morfar är som jag tidigare nämnt en stor förebild för mig.
Han kan vara helt disträ ibland då jag träffar honom, men "nähdään" lägger alltid ett leende på våra läppar.
Genom hans sjukdom kommer han så småningom att glömma bort vem jag är.
Det kommer göra ont, men jag vet att nån gång, nånstans, kommer jag och morfar ses igen.
Och då kommer han minnas mig.
Han kommer vara frisk. Jag kommer vara frisk. 
Nähdään!
 
På samma plats kommer även alla andra som lämnat jorden att finnas.
Där kommer K, L, J, släkt och familj att kunna ses igen.
Alla friska. Alla glada.
Nähdään!
 
En ätstörning lämnar kvar hela livet. 
Trots att man är frisk kommer tankarna ändå att komma.
En dag hoppas jag att jag kan hälsa på tanken, och sen låta den gå igen.
Låta den dra åt helvete.
Nähdään!
 
Trots att det gått ganska länge nu sen jag skadat mig, finns tanken ändå där.
Hur skön lättnaden är efteråt.
Hur lätt det är att slippa undan på det sättet.
Utan att ta itu med problem, bara skada mig, sen låta ångesten pysa iväg.
För det mesta är nog motståndet i huvudet stort nog att inte göra.
Men ibland skulle en extra påminnelse på handleden behövas.
Ett litet "vi ses" för att visa att jag inte ska skada mig denna gång heller.
Nähdään!
 
 
 
 
#1 - - Ls:

Älskade dotter,
väntar också på den dagen du kan be ätstörningstankarna fara till pipsvängen.
Tills dess så kämpar du/vi lika strongt som förr.
Nähdään.......

Svar:
Jonna

Till top